Forshaga var ett speciellt ställe från början till slut.

Jag älskade egentligen stället. Speciellt i början, chansen att få börja om på början.

Efter ett tag fick mer och mer folk hemlängtan och färre och färre ville stanna kvar över helgerna.

Detta fortsatte, men jag tyckte om Forshaga. Älskade att ha mitt eget och alla fina vänner runt om kring mig.

Efter ett tag upptäckte jag vad Forshaga gjorde mig, att det inte var så bra som jag trodde.

Ett tag innan studenten tyckte jag det skulle vara jätte tråkigt att sluta, att skiljas från alla, startade första gråtattacken med klassen.

Sen tog det typ stopp, sen fattade jag inte vad som hände. Jag fattar nog fortfarande inte att jag faktiskt tagit studenten, allt gick så fort i slutet. Men jag vill faktiskt inte tillbaka. Jag är klar med Forshaga, det fanns en mening med att det bara var tre år. Det är nu jag ska starta mitt liv på riktigt, jag behöver inte vänta längre.

Det är nu jag faktiskt har tid på riktigt att träna min hund, det är nu vi kanske kan komma någon stans (förhoppningsvis ;) )

Men det är skillnad nu, jag måste gå ut och träna själv istället för att få med mig några stycken. Jag kan inte ringa ett samtal till en vän om jag är ensam och har tråkigt. Det känns det, men det är väl kanske så det ska va inte vet jag.

Att man ska ha en jätte bra tid med underbara vänner, en tid som till slut blir olidlig så man måste därifrån.

Men det var ju inte vännerna man ville ifrån.

Nu måste jag bygga upp något nytt och se fram emot tills jag får träffa mina vänner igen!

Det är tur att jag har min pojkvän hos mig! <3

Jag gillar att jobba. Denna veckan har jag bara varit ledig en dag, ska jobba hela helgen.

Igår var jag ledig, dagen spenderades i Skövde med vännen Lois. Det var trevligt och behövligt.Vi träffas inte alltid så ofta men de gånger vi väl gör det blir det trevligt!

Vi gick runt i affärer och stan, sedan lurade hon med mig på nya Batman filmen. Hon var helt lyrisk efteråt och jag tyckte den var helt okej ;)

Jag önskar att jag hade ett mål, ett mål som jag kunde satsa mot. Visst har jag väl ett visst mål, att få jobb och kunna utveckla Rulles träning. Men jag menar ett riktigt mål, som att veta vad man vill bli, vad man vill göra med sitt liv.

Hade jag vetat det hade jag antagligen varit tvungen att börja plugga i höst, behöva ta lån. Det vill jag ju inte men jag hade vetat att det blir bätte och att jag gjorde det för att uppnå mitt mål. Men nu är det som det är. Jag får leta ihjäl mig efter ett jobb och om jag får något litet jobb ska jag vara nöjd!

Men ett mål hade varit lättare. Det är väl inte meningen att livet ska vara enkelt så är det väl.

Jag har snart jobbat i två månader, jobbat sen jag tog studenten. Jag klagar inte. Är glad över att jag inte behövt tänka på att jag faktiskt flyttat ifrån mina fina vänner och att det aldrig kommer bli som det var.

Så länge jag jobbar hinner jag inte tänka så, tänker på att vi kommer träffas igen. Vi kommer träffas ingen men det kommer dröja ett tag och det kommer inte bli som det en gång var. Konstigt.

Så jag jobbar hellre, det känns bättre så.

Fokuserar på framtiden för att tränga bort det andra.

Nån gång kanske det blir ordning på mitt liv med, kanske ;)

Vissa dagar ser jag det positiva och möjligheter, andra dagar är motivationen nere på noll och det känns som ingenting någonsin kommer lösa sig.

Det blir bättre, det måste det göra!

Det är inte lika roligt att träna själv. Så jag och min tollare söker nu träningskompiar i skaraborgsområdet!

Vi tränar främst bruks men även lydnad och annat smått och gott :)

Vi är påväg att flytta till Tibro så håller du dig i det området vore det super! Men för lite träningssällskap kan vi tänka oss åka en bit :)

Du kanske inte är intresserad men känner någon som är det, säg åt denne att höra av sig!

Det är helt enkelt mycket roligare att vara flera när man tränar :)

Jobbet har rullat på bra, det har känts bra.

Sen helt plötsligt försvann all motivation. Den var bara borta.

Har varit ledig i två dagar nu, två dagar för mycket känns det som.

Har gjort två korta lydnads pass med hunden, två korta. Jag har haft två lediga dagar, det borde varit mycket mer. Ska anmäla mig till tävling snart, då får jag upp den motivationen lite i alla fall. Det är svårt att hitta motivationen när man ska träna själv, är inge bra på det.

Var och tittade på Tibros brukshundklubb förra veckan, jätte trevliga folk! Men kan inte åka dit jämt för att jag ska träna lite, inte när jag bor i Mariestad nu över sommarn.

Ska gå ett litet spår idag i alla fall, det har jag bestämt. För min hunds skull.

Något jobb har jag inte hittat och ingen lägenhet heller, inte än. Det är svårt.

Jag vägrar bli arbetslös, kommer bli galen då! Jag måste ha något att göra, så är det bara och sen behöver jag pengar också. Frågan är bara vart man ska hitta ett jobb. Det borde ju inte vara så svårt?

Jag är verkligen jätte glad över att jag har ett jobb nu i sommar men det räcker inte. Det räcker ett tag det gör det. Men livet fortsätter även efter sommaren och då behövs mer pengar. Jag vill vara nöjd över att jag har ett jobb just nu och inte tänka för mycket på det som kommer sen, men det går inte.

Försöker tänka om , tänka nytt. Frågan är bara hur? Om en månad är jag arbetslös, på riktigt, har inte hunnit bli det än. Om jag inte hittar något jobb tills dess och ärligt hur stor chans är det?

Jag är vanligtvis envis, jätte envis, (har ju en tollare). Jag har inte gett upp, jag bara känner att jag inte borde hoppas för mycket.

"Det löser sig" Hoppas detta fungerar även nu.

Dena sommaren har jag mitt först riktiga sommarjobb, som vikarie inom hemtjänsten i Mariestad

Jag har redan fått hoppa in två extra dagar och fyra extra timmar.

Jag har jobbat varje dag sedan i torsdags nu. När man inte är van är det ganska mycket.

Jag skulle jobba fre-sön, fick hoppa in på torsdag och måndag plus fyra timmar på tisdagen, sen ska jag jobba onsdag och torsdag med kanske fredag också. Dagen igår var för mycket, det visste jag redan innan. Men jag hade lagt mig tillgänglig och kände att ja var tvungen att säga ja. Det blir trevligt när lönen kommer, bara tre veckor kvar nu.

Jobbet flyter på bra, tiden går fort. Men när man inte är van än blir det ganska mycket. På lördag och söndag är jag ledig, då ska jag och min lilla "familj" åka till Dalstorp och hälsa på dem där. Ska bli trevligt.

Jag tänker hela tiden att jag måste spara dessa pengar jag får nu i sommar. Jag jobbar inte för att få in lite extra pengar, utan jag jobbar för att kunna överleva framöver. Det kostar endel nämligen. Samtidigt så har jag på något sätt räknat med att jag ska få ett jobb, det är bara så. Kanske kan vara utan jobb en månad, men inte mer. Jag måste ju ha ett jobb! Jag ska leta överallt och satsa på att få ett jobb!

Men vad? Just nu har jag inga krav. Jag trivs bättre med at jobba inom hemtjänsten än på en fabrik iaf. Men ska jag göra det eller personlig assistent tex måste jag utbilda mig och det vill jag inte just nu. Inte än, känner jag senare att jag faktiskt vill bli undersköterska kan jag ta det då. Men just nu vill jag inte utbilda mig för att senare komma på att jag vill göra något annat.

Jag får helt enkelt hitta ett jobb utan att ha någon direkt utbildning.