Forshaga var ett speciellt ställe från början till slut.

Jag älskade egentligen stället. Speciellt i början, chansen att få börja om på början.

Efter ett tag fick mer och mer folk hemlängtan och färre och färre ville stanna kvar över helgerna.

Detta fortsatte, men jag tyckte om Forshaga. Älskade att ha mitt eget och alla fina vänner runt om kring mig.

Efter ett tag upptäckte jag vad Forshaga gjorde mig, att det inte var så bra som jag trodde.

Ett tag innan studenten tyckte jag det skulle vara jätte tråkigt att sluta, att skiljas från alla, startade första gråtattacken med klassen.

Sen tog det typ stopp, sen fattade jag inte vad som hände. Jag fattar nog fortfarande inte att jag faktiskt tagit studenten, allt gick så fort i slutet. Men jag vill faktiskt inte tillbaka. Jag är klar med Forshaga, det fanns en mening med att det bara var tre år. Det är nu jag ska starta mitt liv på riktigt, jag behöver inte vänta längre.

Det är nu jag faktiskt har tid på riktigt att träna min hund, det är nu vi kanske kan komma någon stans (förhoppningsvis ;) )

Men det är skillnad nu, jag måste gå ut och träna själv istället för att få med mig några stycken. Jag kan inte ringa ett samtal till en vän om jag är ensam och har tråkigt. Det känns det, men det är väl kanske så det ska va inte vet jag.

Att man ska ha en jätte bra tid med underbara vänner, en tid som till slut blir olidlig så man måste därifrån.

Men det var ju inte vännerna man ville ifrån.

Nu måste jag bygga upp något nytt och se fram emot tills jag får träffa mina vänner igen!

Det är tur att jag har min pojkvän hos mig! <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns som att det är något visst med att man ska vara avundsjuk på andras jobb. Ett ständigt "gräset är grönare på andra sidan". Är det inte lönen så är det resetiden, eller arbetstiderna osv. Hallå stanna där! Jag tror att alla har något posivit...

Det är konstigt det. Har man jobb vill man ha mer jobb. Har man ett boende vill man ha större. Har man för mycket fritid vill man ha mer fritid. Har man barn vill man ha mer barn. Och så vidare. Ibland undrar jag hur jag tänker egentligen, kan jag ...

Ja nästan i alla fall. Jag brinner för hundträning, egentligen. Men nu har det varit en rejäl svacka. Dels för snön och dels för andra saker bl.a. Motivationen från min sida. Rulle klarar inte av att göra allt som han har gjort, jag måste tänka p...

Det där med att veta vad man ska bli när man blir stor. Det är inget man säkert vet när man är 15-16 år och ska välja till gymnasiet. Då väljer man istället en bred linje, exempelvis samhäll. Sen då? Har man tur får man något slags jobb. Efter ett kä...

Igår gick jag och lade mig mätt, tränad, tagit mig igenom diskbärget och pluggat, allt på samma kväll ;) En fredagkväll var det ja ;) Idag skulle vi försöka sova länge, vaknade klockan åtta och sen fick jag tvinga mig själv att inte gå upp direkt. ...