Tiden går alla har sina planer, längtar efter studenten och tiden efter.

Jag skulle verkligen vilja säga; Å äntligen är det snart studenten! Vad jag längtar!

Men jag kan inte, ju längre tid det går desto mer ångest får jag.

Vad har jag att längta till?

Att förlora mina bästa vänner (inte se dem lika ofta iaf)

Verkligen något att längta till.

Nej, tror inte det

Ska jag längta till att vara arbetslös och behöva flytta hem igen.

Nej, tror inte det heller.

Vad ska jag längta till då?

Inget, just det

Ska jag hela tiden behöva tänka, att om några år kanske jag har ett jobb och en lägenhet tillsammans med mina älkslingar?

Kul.

Vad ska jag göra under tiden då? Tills jag får det där jobbet och lägenheten?

Motivationen är nere på noll.

Har knappt något kvar att göra

Men vad hjälper det om jag inte har något att längta till?

Ni kanske tänker, men ge dig! Det löser sig!

Jo så brukar jag tänka, men inte nu.

Vad ska jag göra tills det löser sig då?

Hoppas snart på ett mirakel

Jag ska försöka le den sista tiden, tänka att det blir nog bra det här.

Jag ska verkligen försöka

För mina underbara vänners skull <3

Kommer sakna er, kommer aldrig glömma er, vi syns snart igen, det gör vi <3

Klarade av den muntliga delen i nationella, Svenska B idag. Det gick helt okej, tror jag ;)

Det blev lite impuls nästan, tanken var att jag skulle göra en annan gång i liten grupp, men var ändå förberedd.

Alla hade så fina texter, så personliga så man verkligen kunde sätta sig in i dem.

När sedan Sandra skulle ha sin del (hon som jag bodde med innan) brast det nästa, fast inte då. Det var väl inget så speciellt egentligen, bägaren rann bara över. Fina fina Sandra, du kommer alltid betyda mycket för mig <3 Särbo <3

Efteråt var jag tvungen att ge henne en kram, då brast det på riktigt. Strax efter stod alla i närheten och grinade, ingen visste varför.

Alla i klassen var så otroligt duktiga och hade verkligen jätte kloka tankar!

Det kommer bli konstigt att åka härifrån, bort från allt och alla.