Borde vara i det lyckligaste laget nu, har en vecka till studenten imon. Studenten som man längtat så länge efter, så som man väntat. Det känns inte lika viktigt längre. Jo jag ska ta studenten, vad har jag gjort för att förtjäna det? Jo, jag har åldern inne, det är de enda. Skulle lika gärna kunna gått i skolan i tre år till, enda anledningen till att jag ska ta studenten är att jag har åldern inne. Så känns det iaf.

Varför är jag inte så lyckig som jag borde vara då? Så lycklig som alla andra är vid det här laget, så som det borde vara.

Det har jag funderat på mycket.

Jag skriver inte min blogg för att andra ska läsa den, inte oftast iaf. Oftast skriver jag den för min egen skull, för att det känns bra på något vis.

Just nu blir jag bara så himla less på mig själv.

Vill hela tiden vara snäll mot mina vänner, tänka på dem. Om jag någon gång känner att jag är i vägen håller jag mig undan, ibland kan jag hålla mig undan ändå. Jag kanske ibland håller mig undan lite för mycket. För jag vill ju göra det bästa för mina vänner och ibland kanske jag borde vara där hos dem. Men så känns det inte alltid.

Jag försöker vara glad, försöker. Mycket för min egen skull faktiskt, men även för mina vänners skull. Går det inte, försöker jag hålla mig undan.

Jag har kommit på hur mycket jag inte klara av fester och onyktra folk. Varför kan jag inte riktigt säga, för det vet jag inte. Jag mår dåligt av att se andra fulla, i alla fall dem jag tycker om. Dricker gör jag knappt alls. Ibland går det bra och jag vill verkligen inte hindra någon som vill dricka att dricka! Men av någon anledning klarar inte jag av det. Det är jobbigt, speciellt nu, såhär nära studenten. Då det är fest var och varannan dag. Vill ju hinna umgås med mina vänner så mycket som möjligt.

Det är läskigt lite tid kvar nu, fattar inte det. Gör verkligen inte det. Undrar när jag på riktigt kommer inse att det är nu det kommer hända, det är nu JAG ska ta studenten.

På måndag visas kabaréfilmen, kommer bli kul men har en känsla av att det blir en hel del tårar också.

Om tiden innan varit jobbig, vill jag inte veta vad som väntar. Det kommer bli värre, det vet jag.

Jag försöker inte bara hålla mig undan när jag inte borde umgås med folk, jag föröker hela tiden ändra på mina brister. Jag vill vara en bra person, samtidigt som jag vill vara mig själv. Jag vill hitta mina braiga person. Men än vet jag inte exakt vem jag är eller borde vara. Så mitt stora problem är hela tiden att lista ut detta.

Till hösten hoppas jag att det värsta lagt sig, att jag kommit över några "faser" och fixat i ordning mitt liv lite mer.

Jag minns knappt när jag tränade min hund sist, iaf inte något riktigt träningspass. Stackars hund. Hoppas jag fixar i ordning detta Snart! MIn lilla plutt, stackars dig, jag är hemsk just nu,