Nej ännu har jag inte känslan: Å vad skönt det ska bli att ta studenten!

Det har liksom inte fallit på plats än. Det närmar sig, det är jävligt nära.

Läskigt nära.

Jag borde väl sluta tänka så som jag gör och istället å vad skönt att inte behöva plugga!

Men inte än.

Har skickat in sista inlämingen, ett prov kvar nu bara, nationella i matte C

Annars är det bara att vänta på att få resultat.

Jag är konstigt jag vet, hur kan du inte längta till din student?

Jag vet inte, faktiskt. Det är för många tankar som snurrar runt i huvudet nu.

Men det löser väl sig, det borde göra det iaf. Det märks.

Jag är rädd, jag är jävligt rädd. Varför?

Jag flyttade hemifrån när jag var 16, då var jag inte hälften så rädd som jag är nu.

Kanske för att jag kände att jag inte hade något att förlora då.

Men jag visste att detta bara varade i tre år.

Jag hade en dröm, att flytta hemifrån till gymnasiet, jag gjorde det.

Jag har inte skaffat mig någon ny dröm på tre år utan levt i det.

Det är väl dags att skaffa sig en ny dröm nu.

Det löser sig, det gör det alltid, frågan är bara när och hur det kommer lösa sig.