Jag glömmer lätt bort att stanna upp och tänka efter vad som förändras.

Vardagen går och jag fattar inte riktigt vad som häner jag bara flyter med.

Det har snart gått ett år sedan jag tog studenten.

Jag har gått från en fattig student till en som kan betala räkning med de pengar som jag själv tjänat ihop. Konstigt faktiskt.

Jag bor inte längre i en studentlägenhet utan en lägenhet med min pojkvän som vi betalar och har ansvar för, konstigt.

Jag måste nog tvinga mig själv att ibland stanna upp och tänka efter.

Allt är inte perfekt, man kan inte få allt på samma gång. 

Jag saknar mina vänner varje dag, jag hinner inte åka och hälsa på min släkt så ofta jag vill. Men Adam har släktingar i stan och jag har lärt känna en del utav hans vänner. 

Jag dör av längtan tills jag får träffa mina Forshagavänner igen men tyvärr är Sverige långt och vi har skaffat "nya" liv som tar tid. Det är bara så och det är väl meningen också. Det svåra är att hålla kontakten och inte glömma bort att de finns kvar om även långt bort.

Jag har ännu inte lärt känna några som jag kan träna hund med, men det är svårt när jag jobbar som jag gör och så. 

Dock ser jag ett ljus i tunneln nu, till sommarn går jag på schema och kan försöka planera in hundträningar bättre. Sen hoppas jag på en bättre och mer planerad höst.

Träningen går inte riktigt som planerat just nu men hoppas på att det blir bättre :) 

Alltså det går framåt i livet. Jag har kommit fram till att allt behöver inte ordnas just precis nu, jag har hela livet framför mig. Jag tar ett steg i taget. Livet rullar ju faktiskt på ganska bra ändå. Även fast det inte går att planera så mycket ;)

Har förberett en paj och skall nu ge ut mig på en liten springtur och när husse (aka Adam) kommer hem skall vi till klubben :D

Jag saknar brukset, träningar, tävlingarna. Jag saknar att varje helg gick det åt minst en dag till bruksträning. Kanske träning ena dagen och tävling den andra. Jag saknat alla trevliga människor man träffade. Jag saknar att går upp halv sex på morgonen för att åka flera timmar till en tävling.
Jag saknar att vara ute i skogen en hel dag och sedan nöjt kunna lägga sig i soffan.
Jag saknar att nöta moment.
Efter att ha tränat lydnad helt själv hela vintern och våren så börjar man tröttna. Jag tycker om att träna lydnad, för har man ingen lydnad på hunden kan man inte få något bra bruks arbete heller.
Men just nu saknar jag verkligen brukset!
Jag längtar till årets helg för mig, då bruks SMet är!

Om någon vet någon bra spår/rapport/sök/lydnads kurs/läger så hör av er!
Jag är väldigt ledsen över att jag inte kan åka på kennel lägret (eller något annat i sommar) i år heller pga jobb. Hade verkligen varit kul!

Jag känner mer och mer att det är brukset jag brinner för. Man blir som man umgås sägs det, jag har blivit manipulerad redan som liten ;)