Just nu ligger väl inte livet på topp, mycket som snurrar runt i huvudet. Vet inte riktigt hur jag ska klara av student och allt.

Känns som det är så himla mycket som ska fixas till dess.

Det är en sak om en omogen tonåring inte riktigt säger vad man ska och inte kan behärska sig. (Som för övrigt kan  disskuteras) Men när vuxna livserfarna männikor inte kan behärska sig då ger jag upp. Jag blir så trött, varför inte bara gilla läget? Förstå att det faktiskt är så här. Har varit med om det flera gånger innan. Bla när jag gjorde mitt läger.

Jag blir så himla trött, är man vuxen får man se till att uppföra sig som en varken man vill eller inte.

Jag har blivit tvungen att bli vuxen snabbare än vad jag egentligen behöver. Jag har fått vara med om en del. Jag uppför väl mig inte riktigt som jag ska alltid, men jag jobbar på det. Jag försöker i alla fall, det verkar inte alla göra.

Kände bara att jag behövde få klaga lite, det jag är bäst på ;)

Så snälla människor, tänk efter före ni gör en handling där andra medmänniskor är inblandade.