Vi har haft föreläsning av Ingrid Tapper ikväll och imon ska vi ha en halvdag med henne, ska bli intressant! Kolla på hundars beteenden.

Vi pratade om att vara beroende av någon annan art, om männsikan och hunden är det eller inte? Vi kom fram till att vi överlever utmärkt utan varandra, men vi trivs mycket bättre tillsammans.

Så skulle man verkligen kunna beskriva det, det handlar om psyket. Iaf för min del. Utan Rulle mår ja inge bra, jag känner mig inte hel. Det är något som fattas.

Det gäller inte bara hundar, männsikor också.

Adam är i Norge, en vecka. Det låter väl inte så värst jobbigt egentligen. Men det är dyrt att ringa från Norge, dyrt att skicka sms. Jag har inte hört något från honom på två dagar nu, två långa dagar. Antar att han har slut på pengar eller känner att han vill spara dem.
Det är jobbigt att inte ens höra ett ord från honom, inte fått ett litet sms.

Jag är beroende av honom, det är jag.

Jag behöver honom.

Det är nästan som att vara utan Rulle, jag är inte hel. Visst Rulle är som min bebis, det är en viss skillnad. Men Rulle kan inte ge mig en kram för att jag vill det, han kan inte lyssna på mina idiotiska/knäppa funderingar, han kan inte motivera mig till att göra saker.

Att han bara finns här gör mig glad, gör att jag mår bra.

Adam behövs hos mig, Rulle behövs hos mig. Utan dem är jag inte hel.

Det värsta är att jag har svårt att klara av bara en vecka utan en av dem, i sommar måste jag klara av tre veckor utan dem båda. Plus två veckor till utan Adam. Det kommer inte bli kul.

Visst jag kommer göra massa roliga saker, det är ju faktiskt sommar! Men det är inte samma sak utan dem. Det är svårt.

Jag är en svag individ, jag skulle inte överleva i naturen, jag hade dött för längesen.

Att vara beroende av någon i naturen är en nackdel.

Jag visste inte att man kunde behöva någon så mycket som jag gör, jag visste inte.

Jag känner mig ensam utan någon utav dem. Även fast jag har massa vänner runt omkring mig (Som jag heller inte skulle klara mig utan!   ) så känns det ensamt. Jag fattar inte varför?

Jag gör så gott jag kan. Så länge jag har något att göra så tänker jag inte på det, men så fort det blir kväll och tankarna kommer fram är det kört. Jag fattar inte hur de kan vara så? Han är ju inte borta någon längre tid precis.

Jag måste bli en starkare invidid och överleva i vårt samhälle!

Ni är mitt allt, ni gör mig hela. Ni gör mitt liv värt att leva.

Ni har förändrat mig.

Jag älskar er   

Tack för att ni finns!