Börjar med lite bilder.

De två första är ifrån filmen "Jag saknar dig", en otroligt fin och bra film. Man blir verkligen påverkad av filmen.

Den handlar om två enäggstvillingar, den ena dör i en bilolycka. Det är deras kompis som kör bilen. Den är hemsk men väldigt bra gjord.

Den sista bilden hittade jag på facebook som en vän hade lagt upp. Mycket bra ord skulle jag vilja säga. För lite sådär känner jag mig som oftast.

Jag tänker jämt och ständigt vad jag ska göra med min framtid. Att jag måste komma på det nu så att jag hinner med att utbilda mig innan jag blir typ gammal. Men herre gud, kan jag inte bara lugna ner mig lite! Släppa pressen på mig själv lite? Tyligen inte. Jag känner mig stressad utav mitt eget liv.

Det känns som att jag glidit på ett bananskal i snart ett år. Det har snart gått ett år sedan studenten, och vad har jag gjort med det året? Ingenting känns det som!

Det har alltså snart gått ett år sedan jag träffade några av mina bästa vänner, mina vänner som jag träffade varje dag innan.

Jag kommer aldrig glömma första höstlovet i ettan. Då träffade jag min dåvaranade sambo i Göteborg. Det hade inte ens gått en vecka sedan vi träffades och vi var verkligen överlyckliga över att få träffas!

Jag kommer aldrig glömma en annan stund med samma person i trean. Då vi hade nationella prov i svenska, muntligt. Det hon berättade om fick mig att tänka tillbaka på tiden som varit. Hur jag faktiskt sett henne utvecklas.

Tiden i Forshaga kommer jag alltid komma ihåg, kommer aldrig, aldrig glömma. Den betydde alldelles för mycket.

Jag kan komma på mig själv när jag ser någon gå runt i jaktkläder och le inombords. Tänka tillbaka på att så såg alla ut i skolan, utan att man reagerade, det var en helt vanlig vardagsstil. Gick någon runt i flytoverall fick man istället för konstiga blickar (som man skulle fått var som helst annars) frågan; "Har du varit ute, hur gick det?" 

Jag saknar det, jag skulle ljuga om jag sa något annat. 

Jag har tagit studenten, jag har något slags jobb, jag har flyttat ihop med min pojkvän, jag har börjat vuxenlivet på riktigt. Jag har mycket utav det som många nu väntar på. Det som många nu räknar ner till. 

Jag tänker ofta tillbaka och tänker istället; har det redan gått så lång tid? Vad har jag gjort med min tid?

Istället borde jag låta det ta tid, njuta av livet som det är. Jag har det bra, jag måste sluta tänka tillbaka.

Jag borde tänka tillbaka på de fina stunderna och minnas, le för mig själv och tänka på hur bra det blir när vi träffas igen. För vi kommer träffas igen, och det kommer bli bra, vi måste bara låta det ta den tid det tar. 

Jag har funderat lite, men tanke på hundträningen.

Hundträningen är det bästa jag har, att sysselsätta mig med. Men av någon anledning har det varit dåligt med det ett tag Jag skyller på att vi flyttat till ny stad och att vi inte känner någon här och att vi sällan har tillgång till bil. Då blir det mycket svårare. Anledningen till att jag behöver någon att träna med är att jag har svårt att motivera både mig själv och Rulle. Tränar jag själv känns det inte som jag kommer nå vart, jag ser ju inte vad vi gör fel. Det är svårt att komma framåt om man bara står och tramar på samma ställe hela tiden. 

Jag känner inte att jag har något riktigt mål. Eller jag har mål men ser itne hur jag ska ta mig dit. Jag vill verkligen lära känna hundfolk här också men det är svårt. Jag åker till klubben med jämna mellanrum men det är sällan någon är där. Det är ju enda stället jag vet att folk kan komma till. 

Ska iaf ge mig ut och träna lite snart! I eftermiddag är det min tur att träna!

Till helgen ska jag och Adam åka till Strömstad på dop, mitt kusinbarn ska döpas :) Ska bli kul att träffa alla igen, det blir ju inte så ofta nu för tiden.

Rulle ska få vara hos Adams föräldrar under tiden. Han kommer inte klaga, där de bor är nämligen paradiset för honom. ;) 

Vi ska även träffa Maria i Strömstad! :) Längtar till helgen kan jag säga ;)

Nä träna hund sa jag ju, så nu ska Rulle få ha lite kul :)

Det där med att uppdatera har inte varit min grej nu på ett tag. Jag har haft inspiritation och tid men inte samtidigt.
Idag har jag haft ledig dag, iaf från jobbet. Jobbade alla sju dagar förra veckan, dock bara tre heldagar så det blev inte överdrivet mycket ändå. Imon ska jag jobba igen :)
Började dagen med en liten lagom sovmorgon till kl 8 och sedan hade jag bokat möte på banken (vuxen poäng? ) så nu har jag äntligen bytt bank! Efter det hade jag bokat uppföljning på gymmet men hade tid över däremellan. Då gick jag å fikade med mig själv och gick på stan lite. På gymmet fick jag hjälp med mitt träningsprogram och jag blev död om man säger så! Nu kommer träningen bli mycket roligare :)
Sen bytte jag till mig bilen (mot cykeln ;)) så att jag och hunden kunde åka till klubben. Kan säga att hans kamplust är utöver det vanliga nu för tiden ;) förflyttningar i fjärren var riktigt snygga idag! Rutan tar sig tror jag ;)
En bra dag alltså!
Imorgon tar vi nya tag och satsar på jobb! 7-12 + 16-18.30 (y)

Helgen i bild :) haft en ute helg, pappa har varit på besök.
Söndagen spenderades på isen.
Lördagen spenderades på apellplanen. Bra träningspass!
Hunden kommer vara trött flera dagar nu ;)

Lite blandade bilder :) Har varit i Idre och traffat saknade vänner och därifrån kommer de flesta bilder :) Jag och Rulle har varit på semester ;?
Jobbade hela förra veckan och nu i helgen hade jag Lois (barndomsvän) på besök :) Jätte trevligt!
Idag har jag ledig dag. Sov ut i morse och så har jag städat på förmiddagen. Tränade lite hund på lunch promenaden och snart ska jag till stan och göra lite ärenden. Ikväll ska jag klippa mig, skönt!
Har tänkt en del på hundträning och träning av mig själv. Tycker båda är jätte viktigt. Min egen träning borde inte vara så svår att fixa men efter att jag varit bortrest och haft känslan att jag är påväg att bli sjuk har jag inte tränat på över två veckor. Vilket känns som en evighet! Rulles träning har jag ständigt dåkigt samvete över. Ibland försöker jag tänka att det inte gör något så länge han mår bra. Men så kommer jag på att jag brinner ju faktiskt för hundträning och älskar det! Men ändå blir det alldeles för sällan. Det är inte speciellt kul att träna själv hela tiden och har jätte svårt att planera in träning med någon annan pga mitt jobb. Hoppas jag hittar någon lösning snart! Får ta det steg för steg.

Många gånger känner jag att livet verkligen inte är lätt, verkligen inte. 

Men jag har kommit på att jag måste landa på jorden inte försöka sväva uppe på molnen för att sedan ramla ner och få en hård smäll.

Allt kan inte bli som jag vill på en gång, jag måste låta det ta tid. Under tiden får jag inte ge upp utan måste fotsätta kämpa. Det är där jag brister, jag försöker med allt på en gång ett litet tag sedan tappar jag allt på en gång, en hård smäll. 

Då sitter jag här en ledig dag, orkar inte fixa i lägenheten, orkar inte träna hund, orkar inget helt enkelt.

Jag måste försöka landa på jorden och stanna där, inte försöka mig upp till molnen, inte än på ett tag i alla fall.

Hundträningen ligger lite på is just nu. Jag vet att om jag försöker tvinga mig blir det bara sämre, försöker peppa mig själv istället. Försöker tänka på hur bra vi är egentligen, vilken hund jag har, vilken kapacitet vi har, vad vi kan bli. Men som sagt tränignen ligger lite på is. Vi tränar korta pass, då och då. Det får vara så tills jag får lite bättre ordning på mitt jobb. 

Det är det som strular just nu, jobbet. Jag behöver ett riktigt jobb. Nu menar jag inte att det jag gör inte är ett riktigt jobb. Utan jag trivs jätte bra med det och de flesta arbetskamrater, men jag behöver jobba mer.

Jag klarar inte av att vara ensam hemma hela dagar medans Adam är på jobbet. Men tackvare att han har ett riktigt jobb så överlever vi i alla fall.

När jag tog detta jobb tänkte jag; Skönt att få lite mer tid över till hundträning och träning av mig sjölv, lära känna staden och så vidare. Men så känns det inte längre. 

Nu gäller det bara att landa på jorden som sagt, jag har försökt ta mig upp alldelles för länge.

Jag vill ha en färdig lägenhet, ett heltidsjobb, vara utbildad, bli vältränad, träna hund regelbundet och mycket, få tid med min sambo, hälsa på vänner. Helst vill jag göra allt samtidigt. Vilken männsika som helst förstår att detta inte går.

Men jag drömmer ändå. Visst ska mna ha drömmar, men det ska vara riktiga drömmar inte omöjliga drömmar.

Det sägs ju att siktar man mot molnen så kanske man når trädtopparna. Jag undrar just när jag ska nå ett träd. 

Som sagt man måste orka kämpa, inte ge upp. 

Jag har lite att kämpa med. Någon gång kommer jag väl dit jag vill men jag måste låta det ta tid.

Jag kommer väl dit jag också någon gång :) 

Helgen inleddes med att jobba 7-10.15, riktigt långt pass ;)

Sedan åkte jag med Adams föräldrar till Värmland (Adam hade redan åkt) för att hjälpa Adams moster att flytta.

När vi kom fram var så gott som allt redan klart och vi åkte ganska snabbt till Adams mormor för att äta lite. 

Påväg hem (från Sunne) stannade vi i Forshaga för att hälsa på vänner. Forshaga var sig likt kan jag säga, känns inte som man varit därifrån i en dag knappt. Konstigt, att allt är så likt fast ändå inte. 

Strax efter tio var vi hemma och det var bara att hoppa i sängen (i fall om jag skulle jobbat söndagen)

Söndagen var jag ledig och denna dag började med ett litet rapportpass. Minns inte när vi tränande sist men Rull kom ihåg att man skulle springa i alla fall :) Vi körde fem korta sträckor (alla lika långa). Han hade inte full fart ut i början men kom igång efter några meter. Lite mer träning så ska han nog starta fortare :) Det är lite skillnad på Rulle som man behöver peppa på väg till startpunkten och X som man hela tiden är rädd för att han ska tjuva ;)

Hur som helst, det var trevligt att träna lite rapport igen :) Vi avslutade träningen med ett litet uppletande. Nosen fungerar och egoisten i honom finns kvar ;) 

När vi kom hem från skogen blev det Projekt "Fixa i ordning stora garderoben". Det tog lite tid vill jag säga. Nu har vi lite bättre ordning där inne och det är inte många flyttlådor kvar (för tillfället). En låda, lite småsaker och papper har vi kvar att ta hand om. Känns bra :) 

Sambon lagade god mat och nu sitter han med en vän och spelar nåt nördigt spel ;) Tror jag och Rulle snart tar natten :)

Skall förresten få lära mig en ny sak till jobbet, att linda ben. Jag gillar att lära mig nya saker :) Lyssnar gärna när de disskuterar saker som jag egentligen inte kan ett dugg om. Just för att få lära mig. Vill ju kunna så mycket som möjligt och tar alla chanser jag får. Så nu ska jag få lära mig att linda ben :) 

Nä kvällsprommis och sen sängen blire, det låter bra :)

Jag önskar verkligen att jag var en sån som visste vad jag ville bli. Då hade jag kunnat satsa på det till hundra procent. För när jag väl har bestämt mig så satsar jag. Men nu vet jag inte vad jag vill då fastnar jag och kommer inge vart istället.

Jag har väl en liten tanke på en utbildning (man måste ju utbilda sig) men vet inte om det verkligen är det jag vill göra, även om jag kanske tror det nu. Sen vet jag inte om jag klarar av så mycket plugg, har råd ect. Jag kanske inte ens kommer in. Då är det ju kört. Om jag går utbildningen måste det ju finnas jobb efter tre år, det vet jag ju inte. För gör det inte de så står jag ju i samma sits igen, det är ju inte det som är tanken. Samma sits plus en massa studieskulder. 

Tre år är ju ingenting om tio år men just nu känns det mycket. 

Jag känner på något vis att jag nästan måste söka något till hösten så jag har något iaf. Jag kan ju inte gå och hoppas på detta jobb hela tiden. 

Jobbar som timvikarie inom hemtjänsten och det innebär att de ringer på morgonen eller eftermiddagen och säger att jag ska komma och jobba samma dag. Jag vet inget innan. Det funkar ju, ett tag. Men jag känner inte att jag riktigt kan lita på det. 

Pluggar jag, har jag ju i alla fall det. Men det är som sagt inte bara att börja plugga och hoppas på det bästa. 

Jag har många olika tankar men vet inte om något utav det är de rätta. Plus att de tankar jag har kräver höga betyg för att komma in, vilket jag inte har. 

Det är svårt, väldigt svårt. Jag önskar jag visste det gör jag verkligen. 

Tänk om man visste redan när man var liten och alla vuxna frågade vad man ville bli när man blev stor. Tänk om man visste då vad man ville bli. Jag skulle egentligen nöja mig med nästan vilket jobb som helst bara jag fick en inkomst. Men i dagens läge funkar det inte så, man behöver utbildning. 

Var och fikade med en vän från jobbet igår, det var mycket trevligt vill jag säga :) Känner ju inte så många här än så det behövdes. Vi pratade om allt möjligt :) 

Hunden förresten, gillar fortfarande inte riktigt att gå ut och gå på kvällarna men det går bättre. Vi har tränat lite. Börjat med en ny grej :) Han kan inte backa i frittfölj nämligen, han går liksom på sidan. Så det tänkte jag att han skulle lära sig. Körde ett kort pass och dagen efter kunde han det nästan. Otroliga hund! Han fick ett "spel" som vi köpte på mydog och det var nästan för lätt för honom. Det går ut på att han ska få fram godis som är gömt under klossar som han måste flytta på. Jag visste inte att min hund var så smart som han var ;)

Hoppas träningsmotivationen är påväg tillbaka.

Sa till mig själv att jag skulle göra en utvärdering av det första halvåret efter studenten men får se när detta blir. 

Var ledig igår och det verkar som jag är ledig idag också, gillar inte att var ledig för mycket. Blir stressad av att vara ledig, måste ju få in pengar. Förra månaden var det ju en del ledigheter så våran inkomst i jan kommer inte bli den högsta direkt. Men vi har i alla fall något slags jobb båda två, det ska vi vara glada över!

Jag ska försöka ta denna dagen till att tänka över min framtid och kanske utvärdera lite, i hopp om att bli något klokare. Så snart får det bli en lång promenad med hunden, det brukar hjälpa. Kanske lite träning också?