Mitt projektarbete har jag arbetat med hela hösten, nästan hela våren och en del av sommaren. Hade alltså ett år på mig att få det klart.

Det tog inte så jätte lång tid för mig att få klart vad jag skulle göra. Jag visste att jag ville göra något jag tycker är kul och det skulle bli bra. Jag ville inte ha något halvgjort projekt, det skulle bli bra. Så därför behövde jag något som jag verkligen ville lägga tid på. Jag bestämde också fort att jag ville jobba själv. Jag ville jobba själv för att jag anser att jag jobbar bäst så. Jag skulle inte behöva förlita mig på någon annan än mig själv. Det kändes helt enkelt bäst att jag skulle jobba själv.

Mitt mål blev ganska snabbt att jag skulle utveckla mig själv. Våga ta ansvar.

Jag kan tillägga att mitt projektarbete var ett Spårläger. Jag kom snabbt på detta för att jag själv länge varit sugen på ett läger och under hösten (då mitt läger var) behöver man lite ny motivation. Jag kom alltså på idén utifrån vad jag själv ville ha.

Det har varit många motgångar under året. Även om jag snabbt bestämde ett datum, började leta instruktör och så vidare blev det mycket i slutet. Mycket strulade.

Mitt datum blev dubbelbokat, det tog flera månader innan jag fick svar från en instruktör och ytterligare några mer innan jag hittade en ny.

Men detta var ändå inte det svåraste. Det svåraste var att hitta deltagare. De viktigaste för att det skulle bli ett läger.

Jag började med att mejla klubbar med infoblad om mitt läger. Det gav inget. Jag fick ett svar från min klubb, det var de enda.

Jag fick idén om att lägga upp ett evanemang på Facebook, där svarade folk! Jag fick jätte många svar från intresserade.

Trots detta hade jag ingen delagare när det närmade sig. Jag hade en som var intresserad. Det var tack vare henne jag fick ihop mina deltagare.

Det var alltså inte lätt att få ihop detta, inte alls. Mitt ansvarstagande kom på spel, jag fick ringa runt, hålla kontakt med folk. Kolla marker. Ja, allt fick jag göra. Precis det som var meningen. Jag ville göra allt, visa mig själv att jag klarade av att annordna ett läger själv. Även om jag tog hjälp av massa folk så annordnade och fixade jag allt själv.

Maten fixade jag också, jag allt.

Det skulle ju vara ett bra läger, ett prisvärt, ett läger där deltagarna fick något utav det.

Jag fick några roliga kommentarer när jag letade efter deltagare. Jag började fundera vad folk tror egentligen. Någron frågade nämligen; Varför lägret kostade pengar? Är det inte ett skolarbete? Som att skolan skulle betala för mitt läger. Ni som inte förstod detta, mat kostar pengar, instruktörer kostar pengar. Det är bara så. Jag gick så billigt jag bara kunde, utan att behöva snåla med maten. Ni som var på lägret kan nog hålla med mig om att det faktiskt var ett prisvärt läger. De fick två erfarna intruktörer, MASSA mat och vissa till och med boende.

Jag fick även sånna vibbar som att; Vadå, ska hon ha ett läger? Hon är ju ung, det kan ju inte vara så mycket att bry sig om.

Bara för att jag inte är lika erfaren och har åldern som vissa så betydde inte mitt läger lika mycket.

Det var alltså inte lätt alla gånger.

Jag har fått kämpa, har lagt ner mycker tid. Jag kan säga att jag är väldigt nöjd med vad jag gjort. Detta arbete har jag lagt ner mest tid och själ på än något annat. Jag har verkligen velat att detta skulle bli bra.

Tänker jag efter så har jag faktiskt utvecklats under detta arbete. Jag gjorde ett bra val.

Jag hade kunnat skriva en bok eller något liknande, men det hade inte gett mig lika mycket. Jag vågar mycket mer nu. Stå för det jag gör, visa vad jag vill.

Eftersom jag tränar hund och är på läger ibland, känns det bra att jag vet vad det är för arbeta bakom. Att jag vet ungefär hur man gör. Skulle jag göra detta igen vet jag saker som jag inte ska göra/ska göra. Ja jag vet helt enkelt på vissa plan som jag ska förbättra mig.

Jag vill än en gång tacka alla deltagare för att ni ville vara med på mitt läger. Det var ju inte alla som ville ;) Jag hoppas att ni hade nytta utav min helg till er och att ni inte glömmer bort det ni lärde er!

Tack särskilt till Annika Ramstedt igen! Utan dig hade jag inte fått några deltagare och så hade det inte blivit något läger. Tack så jätte mycket till er andra också; Larsa och Gerd (+Nicole), Josefin, Jörgen och Denny.

Jag vill även tacka min handledare; Anna Bergström. Min pappa och min mamma, min pojkvän och Gunnel Hjort

Jag får inte glömma att tacka mina vänner som har stått ut med mitt tjat om allt möljligt som tillhör mitt projekt!

Tips som jag vill ge är; planera! Planera är väldigt viktigt. Även om det kanske inte riktigt blir som du planerar så har du något att utgå ifrån. Det kan även vara bra att ha ett projket om något som du redan kan lite om.

Ha ett projekt som du känner att du kan lägga tid på för det tar massa tid! Jag kan säga att jag lagt ner mycket mer än hundra timmar (som kursen är på).

Till sist, ha kul med ditt proket och du måste känna att det ger dig något!

Heidi

Dundra

Mascot

Heidi