Ligger i soffan, känner inte för att gå upp, verkligen inte. Hunden ligger på golvet bredvid mig.
Gick upp tjugo i sex i fall att de skulle ringa ifrån jobbet, de gjorde de inte. Jag gick då ut med hunden och gav han mat så vi fick sova lite till.
Gick å la mig igen och vaknade vid åtta av att chefen ringde. Nej jag skulle inte jobba (så jag hade inte försovit mig)
Gick med pojkvännen till hans jobb i stan, passade på att titta på tvättmaskiner (har tröttnat på tvättstugan).
Ringt lite samtal som man måste ibland. Lade mig i soffan med en bok och har nu fastnat här. Tänkte jag skulle göra lite mer vettiga saker idag men har hela dagen på mig så det är lugnt. Kommer antagligen jobba från imon till och med tisdag så säger till mig själv att jag behöver ta det lugnt. Ett litet tag till i alla fall.
Så jag tar upp boken ett tag till sen kanske jag orkar pallra mig till affären och lite andra ärenden sen kanske jag lägger mig här igen.
Man behöver nog sånna här dagar ibland, då man liksom fastnar i soffan. Eller hur?