Många gånger känner jag att livet verkligen inte är lätt, verkligen inte. 

Men jag har kommit på att jag måste landa på jorden inte försöka sväva uppe på molnen för att sedan ramla ner och få en hård smäll.

Allt kan inte bli som jag vill på en gång, jag måste låta det ta tid. Under tiden får jag inte ge upp utan måste fotsätta kämpa. Det är där jag brister, jag försöker med allt på en gång ett litet tag sedan tappar jag allt på en gång, en hård smäll. 

Då sitter jag här en ledig dag, orkar inte fixa i lägenheten, orkar inte träna hund, orkar inget helt enkelt.

Jag måste försöka landa på jorden och stanna där, inte försöka mig upp till molnen, inte än på ett tag i alla fall.

Hundträningen ligger lite på is just nu. Jag vet att om jag försöker tvinga mig blir det bara sämre, försöker peppa mig själv istället. Försöker tänka på hur bra vi är egentligen, vilken hund jag har, vilken kapacitet vi har, vad vi kan bli. Men som sagt tränignen ligger lite på is. Vi tränar korta pass, då och då. Det får vara så tills jag får lite bättre ordning på mitt jobb. 

Det är det som strular just nu, jobbet. Jag behöver ett riktigt jobb. Nu menar jag inte att det jag gör inte är ett riktigt jobb. Utan jag trivs jätte bra med det och de flesta arbetskamrater, men jag behöver jobba mer.

Jag klarar inte av att vara ensam hemma hela dagar medans Adam är på jobbet. Men tackvare att han har ett riktigt jobb så överlever vi i alla fall.

När jag tog detta jobb tänkte jag; Skönt att få lite mer tid över till hundträning och träning av mig sjölv, lära känna staden och så vidare. Men så känns det inte längre. 

Nu gäller det bara att landa på jorden som sagt, jag har försökt ta mig upp alldelles för länge.

Jag vill ha en färdig lägenhet, ett heltidsjobb, vara utbildad, bli vältränad, träna hund regelbundet och mycket, få tid med min sambo, hälsa på vänner. Helst vill jag göra allt samtidigt. Vilken männsika som helst förstår att detta inte går.

Men jag drömmer ändå. Visst ska mna ha drömmar, men det ska vara riktiga drömmar inte omöjliga drömmar.

Det sägs ju att siktar man mot molnen så kanske man når trädtopparna. Jag undrar just när jag ska nå ett träd. 

Som sagt man måste orka kämpa, inte ge upp. 

Jag har lite att kämpa med. Någon gång kommer jag väl dit jag vill men jag måste låta det ta tid.

Jag kommer väl dit jag också någon gång :)