Borde vara i det lyckligaste laget nu, har en vecka till studenten imon. Studenten som man längtat så länge efter, så som man väntat. Det känns inte lika viktigt längre. Jo jag ska ta studenten, vad har jag gjort för att förtjäna det? Jo, jag har åldern inne, det är de enda. Skulle lika gärna kunna gått i skolan i tre år till, enda anledningen till att jag ska ta studenten är att jag har åldern inne. Så känns det iaf.

Varför är jag inte så lyckig som jag borde vara då? Så lycklig som alla andra är vid det här laget, så som det borde vara.

Det har jag funderat på mycket.

Jag skriver inte min blogg för att andra ska läsa den, inte oftast iaf. Oftast skriver jag den för min egen skull, för att det känns bra på något vis.

Just nu blir jag bara så himla less på mig själv.

Vill hela tiden vara snäll mot mina vänner, tänka på dem. Om jag någon gång känner att jag är i vägen håller jag mig undan, ibland kan jag hålla mig undan ändå. Jag kanske ibland håller mig undan lite för mycket. För jag vill ju göra det bästa för mina vänner och ibland kanske jag borde vara där hos dem. Men så känns det inte alltid.

Jag försöker vara glad, försöker. Mycket för min egen skull faktiskt, men även för mina vänners skull. Går det inte, försöker jag hålla mig undan.

Jag har kommit på hur mycket jag inte klara av fester och onyktra folk. Varför kan jag inte riktigt säga, för det vet jag inte. Jag mår dåligt av att se andra fulla, i alla fall dem jag tycker om. Dricker gör jag knappt alls. Ibland går det bra och jag vill verkligen inte hindra någon som vill dricka att dricka! Men av någon anledning klarar inte jag av det. Det är jobbigt, speciellt nu, såhär nära studenten. Då det är fest var och varannan dag. Vill ju hinna umgås med mina vänner så mycket som möjligt.

Det är läskigt lite tid kvar nu, fattar inte det. Gör verkligen inte det. Undrar när jag på riktigt kommer inse att det är nu det kommer hända, det är nu JAG ska ta studenten.

På måndag visas kabaréfilmen, kommer bli kul men har en känsla av att det blir en hel del tårar också.

Om tiden innan varit jobbig, vill jag inte veta vad som väntar. Det kommer bli värre, det vet jag.

Jag försöker inte bara hålla mig undan när jag inte borde umgås med folk, jag föröker hela tiden ändra på mina brister. Jag vill vara en bra person, samtidigt som jag vill vara mig själv. Jag vill hitta mina braiga person. Men än vet jag inte exakt vem jag är eller borde vara. Så mitt stora problem är hela tiden att lista ut detta.

Till hösten hoppas jag att det värsta lagt sig, att jag kommit över några "faser" och fixat i ordning mitt liv lite mer.

Jag minns knappt när jag tränade min hund sist, iaf inte något riktigt träningspass. Stackars hund. Hoppas jag fixar i ordning detta Snart! MIn lilla plutt, stackars dig, jag är hemsk just nu,

Nej ännu har jag inte känslan: Å vad skönt det ska bli att ta studenten!

Det har liksom inte fallit på plats än. Det närmar sig, det är jävligt nära.

Läskigt nära.

Jag borde väl sluta tänka så som jag gör och istället å vad skönt att inte behöva plugga!

Men inte än.

Har skickat in sista inlämingen, ett prov kvar nu bara, nationella i matte C

Annars är det bara att vänta på att få resultat.

Jag är konstigt jag vet, hur kan du inte längta till din student?

Jag vet inte, faktiskt. Det är för många tankar som snurrar runt i huvudet nu.

Men det löser väl sig, det borde göra det iaf. Det märks.

Jag är rädd, jag är jävligt rädd. Varför?

Jag flyttade hemifrån när jag var 16, då var jag inte hälften så rädd som jag är nu.

Kanske för att jag kände att jag inte hade något att förlora då.

Men jag visste att detta bara varade i tre år.

Jag hade en dröm, att flytta hemifrån till gymnasiet, jag gjorde det.

Jag har inte skaffat mig någon ny dröm på tre år utan levt i det.

Det är väl dags att skaffa sig en ny dröm nu.

Det löser sig, det gör det alltid, frågan är bara när och hur det kommer lösa sig.

Tänkte bara kort berätta hur grymt nöjd jag är med träningen idag!

Han gick som en klocka.

Körde bara hitta + markering idag

Då det knappt var någon vind (brukar köra med det) valde jag att ta hjälp av popuper

Det gjorde jag eftersom han har väldigt lätt att spåra och kände att han antagligen skulle gjort det om han inte fått den hjälpen.

Han fick otroligt bra fokus efter det. Har skallmarkering och de gick super bra! Behöver självklart träna lite mer på det, men det är en god bir påväg :)

Allt gick så himla bra idag!

Plus att på sista träningstillfället så kom det några dova skott som han bara sket i, han var helt fokuserad på det han gjorde!

Jobbigt att man blivit peppad på ännu en grej nu ;) Vill göra lite för mycket tror jag och Rulle säger inte nej till något heller, grym är han!

Min lilla plutt <3

Hade jag haft tid skulle jag abslout satsat lite på söket, nu är jag tveksam till att jag har den tid som behövs. Vill som sagt göra ganska mycket med denna hund.

Känner att jag behöver ut i sökskogen lite mer (skogen över huvudtaget) träningsvärken börjat redan komma, pinsamt!

Tiden går alla har sina planer, längtar efter studenten och tiden efter.

Jag skulle verkligen vilja säga; Å äntligen är det snart studenten! Vad jag längtar!

Men jag kan inte, ju längre tid det går desto mer ångest får jag.

Vad har jag att längta till?

Att förlora mina bästa vänner (inte se dem lika ofta iaf)

Verkligen något att längta till.

Nej, tror inte det

Ska jag längta till att vara arbetslös och behöva flytta hem igen.

Nej, tror inte det heller.

Vad ska jag längta till då?

Inget, just det

Ska jag hela tiden behöva tänka, att om några år kanske jag har ett jobb och en lägenhet tillsammans med mina älkslingar?

Kul.

Vad ska jag göra under tiden då? Tills jag får det där jobbet och lägenheten?

Motivationen är nere på noll.

Har knappt något kvar att göra

Men vad hjälper det om jag inte har något att längta till?

Ni kanske tänker, men ge dig! Det löser sig!

Jo så brukar jag tänka, men inte nu.

Vad ska jag göra tills det löser sig då?

Hoppas snart på ett mirakel

Jag ska försöka le den sista tiden, tänka att det blir nog bra det här.

Jag ska verkligen försöka

För mina underbara vänners skull <3

Kommer sakna er, kommer aldrig glömma er, vi syns snart igen, det gör vi <3

Klarade av den muntliga delen i nationella, Svenska B idag. Det gick helt okej, tror jag ;)

Det blev lite impuls nästan, tanken var att jag skulle göra en annan gång i liten grupp, men var ändå förberedd.

Alla hade så fina texter, så personliga så man verkligen kunde sätta sig in i dem.

När sedan Sandra skulle ha sin del (hon som jag bodde med innan) brast det nästa, fast inte då. Det var väl inget så speciellt egentligen, bägaren rann bara över. Fina fina Sandra, du kommer alltid betyda mycket för mig <3 Särbo <3

Efteråt var jag tvungen att ge henne en kram, då brast det på riktigt. Strax efter stod alla i närheten och grinade, ingen visste varför.

Alla i klassen var så otroligt duktiga och hade verkligen jätte kloka tankar!

Det kommer bli konstigt att åka härifrån, bort från allt och alla.

Ett avtryck som aldrig försvinner, bästa vänner för alltid <3

Elii och Mimmie :)

Rulle fick pinnen

Hundspråk, Rulle fick pinnen som sagt

Fina Mimmie :) <3

<3

:)

Galna tollare ;)

Det fattas någon? Han sprang ur bild, galning ;)

Vi har testa på de där med att tävla idag :)

Hade en bra dag på Elfsborgs BHK :)

Lägre klass spår stod det på schemat.

Vi skulle börja med spåret.

Påsläppet var inte det bästa om man säger så och hjärtat tog några extra slag ett tag innan han kom iväg på riktigt (och då hade domarna försvunnit) När han väl hittade första pinnen blev han väldans glad och fattade vad jag egentligen ville han skulle göra ;) Vi tuffade på bra och kom till slutet med alla pinnar! :D Men när vi kom till mottagaren stod han med ett stort frågetecken och fattade ingenting. Slutapporten skulle ju ligga på ett annat ställe?

Ja, ja vi hittade alla iaf :D Och inom tiden med tre minuters marginal ;)

Inte fullt på påsläppet men fullt på spåret, så började det :) (240 poäng)

Sen var det dags för platsen som jag avstod (pga skotten)

Sen lydnad då, han var inte helt med men ändå helt okej med tanke på att han gått en kilometers spår (ja jag skyller på det ;) ) Han var inte med som han brukar som sagt. Han var med alldelles för lite vid framförgåendet då han kom jämsides med mig och vi nollade det. Men inga sura miner ;)

Sen kom krypet (det som jag var mest nervös över) han började bra, stannade men kom igång, sen stannade han en gång till och då fick jag inte igång honom, sen gick han fem cm och då skulle vi göra halt ;)

Hoppet som är sist gjorde han kanon! Helt perfekt enligt mig ;)

På budföringen var han hund nr tre och fick alltså höra skott innan det var hans tur. Han ville inte springa ;) Men det gjorde inget! Och med det hade vi gjort klart tävlingen, med ett godkänt resultat :)

Fyra nollor och en dubbel tia fick vi med oss hem, men dubbeltian var ju det viktigaste ;)

Är nöjd över min lilla plutt :) <3

Vi är på god väg och med lite mer träning fixar vi det lätt tror jag ;)

Av någon anledning funderar jag mycket på hur jag är, hur andra är, hur man ska vara. Det är mycket prat om jämnställdhet mellan män och kvinnor och saker hit och dit. Det är inte mer än man att man blir påverkad.

Hur ska det vara i en familj egentligen? Ska kvinnan stå och laga mat medans mannen renoverar badrummet? Ska lilla tjejen ha rosa saker medans killen leker med bilar?

Det är mycket frågor och tankar om sådant. Att könen är uppdelade redan som små barn. Varför är det så? Är det verkligen så fel som alla säger? Jag själv skulle garanterat köpa massa rosa saker om jag fick en tjej, det är bara så. Men inte är min tanke att jag inte hjälper till med jämställdheten.

VIll däremot den där tjejen leka med bilar istället för dockor ska hon ju få göra det. De handlar om hennes vilja då och där ska inte jag bestämma anser jag.

Anledningen till att det är uppdelat är väl för att majoriteten av tjejer leker med dockor och majoriteten av killar leker med bilar, varför ska vi försöka ändra på något om de inte vill det? Men självklart ska de ha möjlighet att leka med det de vill!

Samma med mannen och kvinnan i hushållet. Kvinnan ska inte städa och laga mat för att det ska vara så utan för att hon vill ta det ansvaret. Mannen ska också göra det han vill. Det ska ju inte vara så att bara den ena gör allt.

Vill däremot kvinnan renovera ska hon få göra det utan att andra rynkar på näsan, och mannen ska få städa.

Varför hela tiden fundera på hur andra har det och vad andra tycker. Så länge man själv är nöjd och trivs så är det bra!