Det är inte lika roligt att träna själv. Så jag och min tollare söker nu träningskompiar i skaraborgsområdet!

Vi tränar främst bruks men även lydnad och annat smått och gott :)

Vi är påväg att flytta till Tibro så håller du dig i det området vore det super! Men för lite träningssällskap kan vi tänka oss åka en bit :)

Du kanske inte är intresserad men känner någon som är det, säg åt denne att höra av sig!

Det är helt enkelt mycket roligare att vara flera när man tränar :)

Jobbet har rullat på bra, det har känts bra.

Sen helt plötsligt försvann all motivation. Den var bara borta.

Har varit ledig i två dagar nu, två dagar för mycket känns det som.

Har gjort två korta lydnads pass med hunden, två korta. Jag har haft två lediga dagar, det borde varit mycket mer. Ska anmäla mig till tävling snart, då får jag upp den motivationen lite i alla fall. Det är svårt att hitta motivationen när man ska träna själv, är inge bra på det.

Var och tittade på Tibros brukshundklubb förra veckan, jätte trevliga folk! Men kan inte åka dit jämt för att jag ska träna lite, inte när jag bor i Mariestad nu över sommarn.

Ska gå ett litet spår idag i alla fall, det har jag bestämt. För min hunds skull.

Något jobb har jag inte hittat och ingen lägenhet heller, inte än. Det är svårt.

Jag vägrar bli arbetslös, kommer bli galen då! Jag måste ha något att göra, så är det bara och sen behöver jag pengar också. Frågan är bara vart man ska hitta ett jobb. Det borde ju inte vara så svårt?

Jag är verkligen jätte glad över att jag har ett jobb nu i sommar men det räcker inte. Det räcker ett tag det gör det. Men livet fortsätter även efter sommaren och då behövs mer pengar. Jag vill vara nöjd över att jag har ett jobb just nu och inte tänka för mycket på det som kommer sen, men det går inte.

Försöker tänka om , tänka nytt. Frågan är bara hur? Om en månad är jag arbetslös, på riktigt, har inte hunnit bli det än. Om jag inte hittar något jobb tills dess och ärligt hur stor chans är det?

Jag är vanligtvis envis, jätte envis, (har ju en tollare). Jag har inte gett upp, jag bara känner att jag inte borde hoppas för mycket.

"Det löser sig" Hoppas detta fungerar även nu.

Dena sommaren har jag mitt först riktiga sommarjobb, som vikarie inom hemtjänsten i Mariestad

Jag har redan fått hoppa in två extra dagar och fyra extra timmar.

Jag har jobbat varje dag sedan i torsdags nu. När man inte är van är det ganska mycket.

Jag skulle jobba fre-sön, fick hoppa in på torsdag och måndag plus fyra timmar på tisdagen, sen ska jag jobba onsdag och torsdag med kanske fredag också. Dagen igår var för mycket, det visste jag redan innan. Men jag hade lagt mig tillgänglig och kände att ja var tvungen att säga ja. Det blir trevligt när lönen kommer, bara tre veckor kvar nu.

Jobbet flyter på bra, tiden går fort. Men när man inte är van än blir det ganska mycket. På lördag och söndag är jag ledig, då ska jag och min lilla "familj" åka till Dalstorp och hälsa på dem där. Ska bli trevligt.

Jag tänker hela tiden att jag måste spara dessa pengar jag får nu i sommar. Jag jobbar inte för att få in lite extra pengar, utan jag jobbar för att kunna överleva framöver. Det kostar endel nämligen. Samtidigt så har jag på något sätt räknat med att jag ska få ett jobb, det är bara så. Kanske kan vara utan jobb en månad, men inte mer. Jag måste ju ha ett jobb! Jag ska leta överallt och satsa på att få ett jobb!

Men vad? Just nu har jag inga krav. Jag trivs bättre med at jobba inom hemtjänsten än på en fabrik iaf. Men ska jag göra det eller personlig assistent tex måste jag utbilda mig och det vill jag inte just nu. Inte än, känner jag senare att jag faktiskt vill bli undersköterska kan jag ta det då. Men just nu vill jag inte utbilda mig för att senare komma på att jag vill göra något annat.

Jag får helt enkelt hitta ett jobb utan att ha någon direkt utbildning.

Kom och tänka på det här med att välja hundras. Hur svårt det kan vara.

Tänker mer och mer på vilken tur jag egentligen hade när jag skaffade min hund.

Jag gick på magkänsla när jag skulle skaffa min första egna hund. Ingen var väl egentligen på min sida i valet av ras.

De talade om att en tollare är ingen vanlig retriever. Jag visste det, men nu när jag haft en tollare i fyra år skulle jag säga samma sak faktiskt. Jag rekommenderar inte tollaren till alla, det gör jag inte. Det är inte för att vara elak utan för att det passar inte alla och alla klarar inte av en tollare. Med det säger jag inte att jag och min hund är världsbäst i allt men vi klarar av vardagen i alla fall.

När jag då hade bestämt mig och de andra förstod att jag inte tänkte ändra mig fick jag inte välja kennel, jag fick bara höra: Krokasmeden. Det valet har jag inte ångrat en sekund för det kunde gått väldigt fel. Hade jag skaffat min hund hos en annan kennel som inte vet vad jag vill så kunde jag fått en helt annan hund.

Tollarna från Kroka är inte avlade utefter sina jakt egenskaper utan de andra användbara egenskaperna (som också ingår i jakten). Eftersom jag mest är intresserad av brukset passade detta mig perfekt!

Jag gjorde inga stora efterforskningar på varken ras eller uppfödare jag bara fick det jag ville ha.

Jag tänker ofta på vilken kapacitet min hund har. Det är bara jag som sätter stopp för hur långt vi kan gå. Det enda som behövs är lite träning. Hade jag börjat i tid hade han kunnat bli en helt perfekt jakthund men jag kan för lite och det var inte därför jag skaffade honom. Han kommer inte kunna vinna SM då han är skottberörd (dock inte i jakten). Jag har accepterat detta men tränar fortfarande på att det ska bli bättre. Mitt mål är inte att vinna SM, mitt mål är bara att vi ska utvecklas och klara av det vi kan.

Jag försöker se möjligheter i andra sporter i stället. Vi testar det mesta och Rulle är med på det.

i nuläget kan jag inte säga om det blir en till tollare i hushållet. Jag ångrar inte en sekund att jag skaffade mig Rulle men jag är ganska säker på att det inte finns en till tollare som han. Just den individ han är, en sån kommer jag inte få igen. Han är precis som jag ville, och lite till.

Nästa hund kommer för min del inte bli en tollare, det handlar enbart om att jag vill utveckla mig och lära mig hur andra raser fungerar. Jag ska ut på djupt vatten om man säger så.

Men det är många år kvar tills detta. Än har jag och Rulle mycket kvar att ge!

Jag och Rulle är team, ett team som hela tiden utvecklas. Det går kanske inte alltid jätte fort men det gör inget.

Så länge Rulle mår bra och vi har en trevlig vardag är jag nöjd.

Jag skulle prata om raser men hur jag än gör kommer jag in på min hund. Jag är så otroligt nöjd med honom så det går inte att förklara tillräckligt!

Att välja ras är inte alltid lätt, jag behövde bara gå på magkänslan. Det gick bra, denna gången.

Känns som jag gjort något vettigt idag iaf ;)

Ska jobba som vikarie inom hemtjänsten i Mariestad i sommar så håller på att lära mig om det nu.

Gick upp kl 6 i morse för att skjutsa min pojkvän till bussen så att han kom till jobbet när jag själv inte skulle vara inne innan kl 13, är jag snäll eller? ;)

Sen tog jag och min Plutt en blåsig morgonpromenad (några timmar senare)

Han med ett litet lydnads pass också.

Åkte in tidigare för att lämna in löne papper så jag får pengar.

Sen var jag på en utbildning om förflyttning 13-17.

När jag kom hem tog jag och plutt en springtur, sprang tills jag blev helt slut (säger inte hur långt). Fortsatte med lite styrka efteråt.

Kommer sova skönt i natt känner jag.

Lite har jag hunnit med idag i alla fall. Imon ska jag gå bredvid första dagen, hoppas jag överlever ;)

Än har jag inte fattat, trög som vanligt ;) Det har jag nog fått efter Elii <3

Antingen har jag stängt av känslorna eller så tyckte jag det car skönt att ta studenten. Känslan är konstig

Känslan jag får efter alla som säger grattis till studenten, vadå grattis? Grattis till att jag inte får träffa mina vänner lika ofta? Än tar jag inte in det där ordet "grattis"

Tänker och ser på alla andra som tar studenten på andra ställen i Sverige som är som lyckligast just nu. Sen tänker jag tillbaka på våran student, alla grät, ingen ville gå därifrån. Såg vissa gråta som jag aldrig trodde jag skulle få se gråta, alla var berörda. Det var svårt att gå därifrån, ville stanna kvar. Någon timme senare var alla påväg till olika ställen, ingen åt samma håll igen.

De som tar studenten från en så kallad "vanlig" skola kommer aldrig förstå, aldrig riktigt. Det är bara de som gått på Forshaga Akademin som förstår och kommer förstå, så är det.

Men än har jag inte fattat. Vill nog inte fatta riktigt heller. Det kommer bli värst efter sommaren, då vi egentligen borde träffas igen men inte kommer göra. När alla som går kvar på skolan skriver att de ska till Forshaga igen och jag inte ska, då kommer det kännas.

Än så länge är det ju bara ett så kallat "sommarlov"

Ska jobba mesta delen av sommaren och leta efter nåt mer jobb samtidigt, för jag ska ju inte till skolan igen.

Svarade i veckan på en fråga; "Jag går inte i skolan"

Kändes konstigt men också så självklart på något vis.

Tänker hela tiden på framtiden, hur den ska bli, hur jag ska göra för att det ska bli så.

Försöker planera Rulles träning så att vi kommer igång på riktigt och faktiskt kommer nå vart, nu kan

jag ju inte skylla på att jag går i skolan och inte hinner ;)

Tänker på allt jag ska göra med mina fina vänner i framtiden :)

Fördelen nu är att man bara behöver umgås med dem man vill ;)

Och tänk vad glad man blir när man väl träffas igen.

Redan från första veckan har Forshaga varit speciellt, det var meningen.

Vi visste att det bara varade i tre år och det var väl de som var meningen.

En klok vän (tror det var Cissi <3) sa att vi har ju faktiskt hela livet framför oss att skapa nya minnen <3

Ja det har hunnit hända endel sen sist. Jag har tagit studenten och kommit hem till dalstorp igen.

Det har redan gått en vecka sedan studenten nu.

Jag har jobbat sedan i måndags. Ska jobba nästa vecka också. På fredag ska jag dock vara i Mariestad för info där om jobbet. Där ska jag jobba i sex veckor plus intro. Så jag har en del på gång iaf. Än har jag inte dött av tristess ;)

Rulle har varit sjuk den lille plutten :( Har varit dålig i magen ett tag. Och jag har gått och blivit förskyld. Men snart är vi på banan igen och kan sätta igång med all sorts träning!

Ja lite har jag gjort och tiden har gått. Men det känns inte som jag tagit studenten, det känns inte som det är slut.

Skönt på sätt och vis att jag jobbat sedan i måndags, då har jag inte hunnit känna efter på samma sätt. Lika bra det.

Men nu ska jag byta om för att gå och jobba kväll.

Hejsvejs!

Idag fyller min mamma år, GRATTIS mamma! :D