Livet i allmänhet

Senaste inläggen

Av Jennie Johnsson - 3 oktober 2012 10:42

Att gå från tryggheten man har i skolan till att fullständigt ändra sin vardag är svårt.

Att skolan faktiskt är en trygghet upptäcker man inte förrän skolan är slut. När man inte har tryggheten längre.

Jag började förstå det ett tag innan i för sig, började känna pressen. Fick lite smått panik. Vad gör man när man inte går i skolan?

Jag hade ingen aning har ju alltid gått i skolan. Dessutom är jag en person som inte är så bra på att ta det lugnt. Får panik när jag är sjuk och inte orkar göra något, blir rastlös direkt.

Så jag kände att jag var tvungen att fixa något, något jobb av vilken sort som helst.

Det löste sig, faktiskt. Jag började jobba måndagen efter studenten, något jag aldrig trott på.

Började på en fabrik i två veckor, sedan fick jag ett sommarvikariat inom hemtjänsten och nu är jag tillbaka på fabriken. Har varit här i två månader nu och än vet jag inte om det blir längre.

Okej, jobbet har löst sig än så länge. Men jag kan inte slappna av än. För det första får jag bara en månad i taget och vet inte när det tar slut, jag kan bli arbetslös nästa vecka eller nästa månad. Så jag måste alltså söka jobb även fast jag har ett heltidsjobb nu.

Dessutom ska jobbet vara på en annan ort, närmare Adam. Jag måste hitta jobb där och vi måste hitta en lägenhet så att vi har någonstans att bo. Det är inte lätt att hinna med när vi jobbar heltid båda två. Men det ska gå!

Just nu jobbar jag på fabriken för att få lite mer tid känns det som. En till månads jobb ger mig ännu en månad att söka nytt jobb. Så jag hoppas på det. Fast jag har inte mycket tid över.

Men utan jobbet hade det varit ännu värre.


Utöver detta ska jag ta hand om min hund och även mig själv ibland. Vi hade börjat komma in i träningen riktigt bra faktiskt. Men nu blir det inte så mycket då han har ett sår vid tassen. Men när det har läkt blir det träning!


Att bo hemma och jobba låter kanske som ett lätt liv, ett lyxigt liv. Men för mig är det inte de. Jag säger inte att jag bor hemma utan är här bara för tillfället. Jag tillåter inte mig själv att säga att jag bor hemma. På så sätt har jag en motivation att söka jobb och lägenhet. Jag har knappt öppnat flyttlådorna.


Tiden efter studenten har varit som en bergochdal-bana. Omställningen från skola till jobb är stor, det är stor skillnad.

Speciellt när man är van vid att bo själv, ta hand om sig själv osv och sen helt plötsligt bo hemma.

Visst jag har möjlighet att spara pengar nu, men det betyder väl ändå inte allt?

Jag vill liksom börja mitt liv, så som jag vill ha det. Just nu känns det mest som att jag jobbar.

Men jag ska inte klaga!

Fast utan klagandet kanske jag hade stannat upp, inte orkat bry mig. Nu har jag hela tiden något som sporrar mig för att det ska bli bättre.


Nu ska jag förstätta att lära mig hur vuxenlivet faktiskt fungerar.

Av Jennie Johnsson - 24 september 2012 18:19

Ett tag innan jag tog studenten sa jag att jag inte skulle göra som många andra och skaffa mig en till hund. Anledningen till det var att jag kände att jag haft otroligt lite tid till Rulle under gymnasietiden och ville lägga mer tid på honom. När jag äntligen fick mer tid och kunde lägga den tid som Rulle behöver skulle jag då skaffa en till? Nä jag känner att jag inte har så mycket tid.

Det står jag fast vid. Jag har äntligen kommit igång med Rulles träning men skulle vilja lägga ännu mer tid på honom. Det är ju inte bara träningen som tar tid.

Jag ska alltså inte skaffa mig en ny hund.

Jag har lurat min pojkvän. Nej, alltså inte lurat på så vis. Men han har insett hur kul det är att faktiskt träna hund, att se den utvecklas och så vidare.

Att träna och ha hund som jag har är inte bara en hobby utan en livsstil. Då betyder det vädligt mycket att den man ska bo med tycker samma. Har man dessutom varsin hund blir det mycket roligare. Jag tycker det känns roligare för hundarna om de är två också, men jag kanske bara inbillar mig. Om vi nu har varsin kommer det inte ta mer tid för mig. Vi kommer istället få mer tid tillsammans när vi ska aktivera hundarna.

Som hundidiot behöver man hjälp man kan inte träna själv hela tiden. Så nu när Adam börjar lära sig och kan ge mig kritik är helt ovärderligt. Det är så mycket roligare än när man är själv.

Jag vet själv hur mycket roligare hundträning blev när jag skaffade Rulle. Så det kan väl bara bli bättre? ;) Att hitta nån som kan tycka om hundträning lika mycket som mig känns så himla bra! <3

Jag kommer självklart inte kunna låta bli valpen helt och hållet. Speciellt inte när den är söt ;)

Men ska försöka att bara hjälpa till med det som Adam vill för jag vet själv att man vill lära hunden det mesta själv, känns bättre då.

Tillsammans tror jag det kan bli en bra hund och med Rulle som lärare kanske den blir lite lugn också ;)

Rulle ska alltså bli storebror och livet kommer bli ännu mer i hundens tecken.

Det är en livsstil så är det bara.


På söndag ska vi titta på skyddstävling för att inspektera dem i action. Ja det är en brukshund ;)

Se om Adam kan bli avskräckt ;) Fast det hoppas jag inte, längtar tills hårbollarna blir två :)


Ett tag framåt blir det hund plugg för Adam och massa planering, det blir lite skillnad med två hundar ändå :)




Av Jennie Johnsson - 17 september 2012 09:54

Kollar runt på facebook och ser alla som lyckats mycket bra i helgen. Allt från MH till SM har det varit. Många har lyckats väldigt bra.

X fick med sig lite mat hem så den lille röde blir glad också :)

Jag och Rulle skulle också ha tävlat i helgen. Det berättade vi inte för någon ;) Känner att vi behöver komma ut på tävlingsbanorna, jag behöver lära mig att kontrollera mina nerver.

Men det blev som sagt inte så.

Förra veckan var vi hos sjukgymnasten. Då blev han sjukskriven i några veckor. I fredags var vi hos veterinär och röntgade honom, för säkerhets skull bara. Det visade sig att det inte bara var något tillfälligt. Rulle har Spondylos, L7S1. Jag vet inte så mycket om det ännu. Han är inte sjukskriven längre, men kommer alltid ha detta med sig. Jag ska se till att han har muskler och håller sig tunn. Det går jag på nu innan jag vet mer. Sitt back on track-täcke har han på sig dagligen.

Det känns inte som att Rulle har en sjukdom, det märks liksom inte på honom. Han är så pigg och glad hela tiden. tur det.

Jag ska göra allt för att hjälpa honom, så att han inte får ont utav det. Men hur jag än gör kommer det bli värre när han blir äldre.

Försöker smälta detta.


Men vi får träna, vi ska träna. Så länge han inte får ont utav det.

Tyvärr blir det inte så mycket träning i veckan då jag jobbar kväll, men till helgen ska vi träna. Det är bestämt.

Jag måste lära mig övingar som ger honom muskler, det är ändå viktigast.

Jag önskar bara att jag inte får några nya överraskningar denna helgen, har fått nog av det nu.



 

Mattes älskling, jag ska göra allt för dig och lite till <3


Av Jennie Johnsson - 10 september 2012 18:48

Jag nämde lite kort i det förra inlägget att Rulle skulle på en kontroll till sjukgymnasten.

Där kom vi fram till att han faktiskt hade ont i ryggen. Det är inget jag direkt märkt i vardagen förutom i vissa lägen då.

Rulle är ingen hund som tar fram tänderna i första taget men när sjukgymnasten tryckte på rätt punkt försökte han faktiskt bita henne. Det betyder att han har ont, på riktigt.

Så nu blir det viss vila ett tag framöver. På fredag ska vi till veterinären och eventuellt röntga honom för att se så det inte är något allvarligt. Vi hoppas självklart på det bästa!

Dock ska jag inhandla ett "back on track-täcke" till honom, som inte är till för vintern ;) Bara det bästa till min bästa!

Men som tur är så får han spåra! Och han får träna lugnare saker, som frittfölj/linförighet tex. Men inte kampa eller så. Blir mycket att tänka på, men bara han blir bra i ryggen så är jag nöjd.


Vi gick en långpromenad (i koppel) efter jag slutat jobbet och efter det har vi gått två korta spår. Nu har han fått gosa in sig i ett för stort "back on track-täcke". Jag är glad att han får spåra för det ska vi göra mer! Även fast det var något otäckt ljud (enligt Rulle) så spårade han som en liten galning. Första spåret var bättre än de andra. Det andra spåret såg jag bara en liten röd sak springa fram och tillbaka, ingen koll alls hade han ;) En galning helt enkelt. Nästa spår får vi göra lite mer seriöst alltså!


Fick reda på idag att jag har jobb ytterliggare en månad! Tummen upp för det! Ytterliggare en månad kvar tills jag blir arbetslös alltså ;) Kanske är dags att börja söka lite jobb så att man har lite koll när man väl är utan jobb xD


Trött, tröttare, tröttast (jag alltså) ska nu ta kvällen framför soffan tror jag!

Av Jennie Johnsson - 6 september 2012 10:51

Jag har fortfarande inte hunnit bli arbetslös, skönt. Jobbat sedan första måndagen efter studenten med max tre lediga dagar i följd sedan dess. Har alltså inte varit ledig, något alls. Livet flyter tydligen på ändå. Igår kväll när jag cyklade hem saknade jag verkligen mössa och vantar, speciellt mössa.

Tiden har gått alldelles för fort, hann inte fatta att det var sommar och nu är det höst. Tiden går tydligen fort när man jobbar.

För de som går i skolan är sommarlovet slut, vissa "gamla" klasskompisar har redan hunnit börja skolan på nytt. Jag hänger helt enkelt inte med.

Försöker träna hunden så mycket jag hinner. Igår hade vi en envis kamp. Det återstår och se idag vem utav oss som vann.

En utav anledningarna är att han är ljudkänslig, kommer det skott eller något annat otäckt ljud så vill han inte. Han tar inte in något utav det jag säger. Det har dessutom varit lite mycket skott nu på sistonde. Ändå har jag lyckats få igång honom bättre än jag brukar men träningen blir på en annan nivå. Jag måste backa tillbaka ett antal steg för att det ska bli något alls.

På så vis utvecklas vi inte så mycket alltid. Men jag ger inte upp!

I helgen gjorde han ett kanon påsläpp! Var längesedan jag såg honom så taggad på spår!

Gången dessför innan vi spårade gjorde han ett bra påsläpp då också. Men precis innan jag gjorde i ordningen till spåret kom en åskkalll. Vad hände då? Jo Rulle kröp i hop med svansen och ville inte vara med längre. Men jag försökte ändå och visst gick det! :)

Så spåret blir bättre :) Sen är det bara de hemska mometen som kryp och framförgående som vi tragglat hela sommaren...


Började dagen med en liten springtur med en pigg tollare! Han brukar inte vara så pigg på morgonen. Snart blir det ett lydnadspass, förhoppningsvis utan otäcka ljud.

Imorgon ska tollaren få ett spår och sedan ska vi åka en tur till Göteborg för genom koll av hund. För att vara på den säkra sidan att han inte har ont någonstans, han har nämligen pipit endel det senaste när man tagit på honom.

Men ett lydnadspass idag (innan jag går till jobbet) och ett spår imon!


Jag har länge försökt förstå mig på min hund, det är inte inte lätt. Han har en fjantig sida som han tar fram vid otäcka ljud och i den situationen går det knappt att nå fram till honom. Men kommer det ett skott i en jaktsituation skiter han i skottet, då är det bara jakt som gäller.

Sen har han en håd sida, en envis sida. Den sidan tycker jag mycket bättre om, då kan jag iaf nå fram till honom. Men det är denna sidan som jag får kämpa med oftast också.

Han är svår min hund, men jag lär mig hela tiden nya saker!


 

Av Jennie Johnsson - 7 augusti 2012 15:18

Jag är envis, har jag väl bestämt mig för något så ska det bli så! För det mesta är det små saker och för det mesta handlar det om min eller Rulles träning. Undrar om det är jag som givit envisheten till Rulle eller tvärtom? ;) Tur att båda är envisa och inte bara en utav oss, iaf så länge jag vinner ;)

Träningen med Rulle går inte jätte mycket framåt, vi har fastnat i framförgåendet. Men jag hoppas på att om vi bara fortsätter traggla detta så ska det snart släppa, det brukar vara så. Plus att han har haft en sjukt snyggt framförgående.

Men det ska sitta! Och han ska ha ett nästintill perfekt kryp! Krypet är påväg, lite mer träning bara!


Kort om det! Nu ska hunden få sova och drömma om framförgående medans jag jobbar!

Av Jennie Johnsson - 31 juli 2012 15:26

Forshaga var ett speciellt ställe från början till slut.

Jag älskade egentligen stället. Speciellt i början, chansen att få börja om på början.

Efter ett tag fick mer och mer folk hemlängtan och färre och färre ville stanna kvar över helgerna.

Detta fortsatte, men jag tyckte om Forshaga. Älskade att ha mitt eget och alla fina vänner runt om kring mig.

Efter ett tag upptäckte jag vad Forshaga gjorde mig, att det inte var så bra som jag trodde.

Ett tag innan studenten tyckte jag det skulle vara jätte tråkigt att sluta, att skiljas från alla, startade första gråtattacken med klassen.

Sen tog det typ stopp, sen fattade jag inte vad som hände. Jag fattar nog fortfarande inte att jag faktiskt tagit studenten, allt gick så fort i slutet. Men jag vill faktiskt inte tillbaka. Jag är klar med Forshaga, det fanns en mening med att det bara var tre år. Det är nu jag ska starta mitt liv på riktigt, jag behöver inte vänta längre.

Det är nu jag faktiskt har tid på riktigt att träna min hund, det är nu vi kanske kan komma någon stans (förhoppningsvis ;) )


Men det är skillnad nu, jag måste gå ut och träna själv istället för att få med mig några stycken. Jag kan inte ringa ett samtal till en vän om jag är ensam och har tråkigt. Det känns det, men det är väl kanske så det ska va inte vet jag.

Att man ska ha en jätte bra tid med underbara vänner, en tid som till slut blir olidlig så man måste därifrån.

Men det var ju inte vännerna man ville ifrån.


Nu måste jag bygga upp något nytt och se fram emot tills jag får träffa mina vänner igen!

Det är tur att jag har min pojkvän hos mig! <3

Av Jennie Johnsson - 27 juli 2012 10:39

Jag gillar att jobba. Denna veckan har jag bara varit ledig en dag, ska jobba hela helgen.

Igår var jag ledig, dagen spenderades i Skövde med vännen Lois. Det var trevligt och behövligt.Vi träffas inte alltid så ofta men de gånger vi väl gör det blir det trevligt!

Vi gick runt i affärer och stan, sedan lurade hon med mig på nya Batman filmen. Hon var helt lyrisk efteråt och jag tyckte den var helt okej ;)


Jag önskar att jag hade ett mål, ett mål som jag kunde satsa mot. Visst har jag väl ett visst mål, att få jobb och kunna utveckla Rulles träning. Men jag menar ett riktigt mål, som att veta vad man vill bli, vad man vill göra med sitt liv.

Hade jag vetat det hade jag antagligen varit tvungen att börja plugga i höst, behöva ta lån. Det vill jag ju inte men jag hade vetat att det blir bätte och att jag gjorde det för att uppnå mitt mål. Men nu är det som det är. Jag får leta ihjäl mig efter ett jobb och om jag får något litet jobb ska jag vara nöjd!


Men ett mål hade varit lättare. Det är väl inte meningen att livet ska vara enkelt så är det väl.


Jag har snart jobbat i två månader, jobbat sen jag tog studenten. Jag klagar inte. Är glad över att jag inte behövt tänka på att jag faktiskt flyttat ifrån mina fina vänner och att det aldrig kommer bli som det var.

Så länge jag jobbar hinner jag inte tänka så, tänker på att vi kommer träffas igen. Vi kommer träffas ingen men det kommer dröja ett tag och det kommer inte bli som det en gång var. Konstigt.

Så jag jobbar hellre, det känns bättre så.

Fokuserar på framtiden för att tränga bort det andra.

Nån gång kanske det blir ordning på mitt liv med, kanske ;)


Vissa dagar ser jag det positiva och möjligheter, andra dagar är motivationen nere på noll och det känns som ingenting någonsin kommer lösa sig.


Det blir bättre, det måste det göra!


Skapa flashcards